Att välja rätt fodermedel till häst är avgörande för hästens hälsa, prestation och välbefinnande. Vad hästen äter, hur lång tid det tar att äta upp, hur miljön ser ut och vilka rutiner man har vid utfodring påverkar hur hästen mår både mentalt och i kroppen. Man kanske inte tänker på det, men både hur hästen ser ut, hur den känner sig och hur väl den orkar med det vi vill att den ska göra påverkas av vilket foder vi ger den. Denna guide ger en utförlig översikt över olika fodermedel, deras egenskaper och användningsområden, med utgångspunkt från aktuell forskning.
Hästen är ett gräsätande flockdjur
Hästen är gjord för att ströva runt i sällskap av andra hästar och leta efter och tugga gräs, örter och blad i lugn takt under större delen av dygnet. Det gör att hästens matsmältningsapparat, det vill säga hela kanalen från munnen, via matstrupen ner i magsäcken och tarmarna, är anpassad för små portioner som är utspridda jämt över dygnet. Våra hästar lever olika typer av liv och deras tillvaro påverkas av var man bor och hur man håller sina hästar. Om hästen går på lösdrift med fri tillgång till grovfoder och/eller gräs så kan de tillgodogöra sitt behov av att tugga och äta hela tiden, jämfört med om man har hästen på stall med styrda utfodringstider där de kanske står och väntar utan foder olika långa perioder.
Tuggtid & aldrig längre än 4 timmar utan foder
Det är naturligt för en häst att beta och leta efter föda en stor del av dygnet, ibland så länge som 14-18 timmar per dygn. Hur länge och hur mycket en häst behöver äta beror på hur mycket den rör på sig, väder och vind och tillgång på gräs eller annat att äta. Det kan vara svårt för oss att uppfylla hästarnas behov av att mer eller mindre konstant leta efter och äta gräs eftersom vi lever i klimat med olika årstider, och inte alltid har tillgång till gräs och obegränsad utevistelse. Men man kan göra mycket genom att välja foder som passar sin häst och ha kloka utfodringsrutiner.
När vi har ätit en rejäl måltid känner vi att magen är full och vi upplever mättnadskänsla. Hästar känner inte mättnad på samma sätt, eftersom de är gjorda för att äta små mängder hela tiden. Hästens mättnadskänsla baseras istället till stor del på hur lång tid de har ätit och hur många gånger de tuggat. Om hästen har stått länge utan foder eller om det gick snabbt att äta upp, så känner den sig fortsatt hungrig även om den näringsmässigt har fått i sig allt den behöver.
Det är därför viktigt att tänka på hur man planerar hästens tillgång till foder, att sprida ut utfodringstillfällen jämnt över dygnet, hålla koll på hur lång tid det tar att äta upp, och vad fodret består av. Hästen mår bäst om det aldrig går längre än 4 timmar mellan att den får tillgång till mat. Om hästen inte får äta tillräckligt länge eller tillräckligt mycket grovfoder, finns det risk att den drabbas av olika sjukdomar som kolik eller magsår, eller utvecklar stereotypier som krubbitning, vävning, luftsnappning och boxvandring.
Foderstat
Foderstat är allt som man ger hästen att äta och dricka på ett dygn, och man inkluderar alla olika fodermedel, tillskott och vatten. Man beräknar foderstat baserat på hästens behov av olika näringsämnen (energi, protein, mineraler och vitaminer), som är de olika byggstenar som hjälper hästen att bygga upp och hålla igång sin kropp. Det finns inte en viss foderstat som gäller för alla hästar, en viss ras, olika åldrar eller typ av arbete, utan man behöver beräkna foderstaten baserat på just den individuella hästens behov. Man behöver veta hästens ras, ålder, storlek, vikt (när den är i lagom hull), hur mycket och hur intensivt den tränas, och om den har några medicinska problem eller annat som påverkar vilket typ av foder och mängd näringsämnen den behöver.
Foderstaten baseras sedan på ett grovfoder vars näringsinnehåll matchar hästens behov, och man tillsätter vid behov de pusselbitar som grovfodret inte uppfyller som till exempel mineraler, protein eller energi.
Bilden visar ett exempel på hur en foderstat i HayHay-appen kan se ut.
Läs också: Hur mycket foder ska min häst få? Svaret beskriver vilket underlag som behövs för en individuell bedömning.
Olika fodermedel
Grovfoder
Grovfoder är all typ av gräs som hästen äter, antingen som bete i hagen eller som skördat foder som vi plastar in eller torkar och lagrar för att kunna ge hästen när det inte finns tillgång till gräs i hagen. Man skiljer på inplastat vallfoder (hösilage, silage), där fodret konserveras med hjälp av ensileringsprocesser som startar när gräset packas in i en syrefri miljö, och torrt hö som antingen torkas löst eller pressas i balar. Kvaliteten på grov- eller vallfoder varierar mycket och man brukar skilja på näringsmässig kvalitet och hygienisk kvalitet, det vill säga vad fodret innehåller och om det finns mögel eller andra mikroorganismer som gör fodret sämre eller till och med farligt för hästen att äta.
Fodrets kvalitet och innehåll
Fodrets näringsmässiga kvalitet beror på flera faktorer som till exempel vilka växtsorter det innehåller, väder och jordmån där det växt, vid vilken tidpunkt det skördas, hur många lager plast man använder när man balar, och hur man förvarar det färdiga fodret.
Fodrets hygieniska kvalitet påverkas till exempel av vädret under tillväxtperioden, vid vilken tidpunkt man skördar, om man råkar få med jord eller döda djur, hur fuktig vallen är när man skördar och hur mycket man låter det torka innan man plastar eller balar in fodret och återigen hur man lagrar och förvarar sitt foder.
Grovfoderanalys
Det går inte att avgöra ett foders näringsinnehåll med blotta ögat, utan man behöver alltid en grovfoderanalys från ett laboratorium för att kunna beräkna hästens eller hästarnas behov, och för att kunna välja vilket foder som passar ens behov när man ska köpa in nytt. En grovfoderanalys kan berätta hur mycket av alla respektive näringsämnen (energi, protein, vitaminer och mineraler) grovfodret innehåller, men också hur mycket vatten och fibrer. Det är enklast om den som producerar fodret skickar in ett representativt prov på skörden, men det går även att skicka in i efterhand. Den hygieniska kvaliteten kan man ganska ofta få ett hum om genom att se, känna och lukta på fodret. Det går även att skicka in foder för hygienisk analys men det är inte lika vanligt.
Bilden visar ett exempel på hur en grovfoderanalys kan se ut.
Tabell 1: Vad betyder orden i grovfoderanalysen?
Torrsubstans
Grovfoder ska utgöra grunden i hästens foderstat och man bör ge hästen minst 1,5 kg torrsubstans (förkortas ts) per 100 kg häst och dygn, gärna mer, för att matsmältningen ska fungera väl och hästen ska få tillräckligt lång tuggtid. Torrsubstans är den delen av fodret som innehåller näring, när man räknat bort den delen av fodret som är vatten. Här är några vanliga torrsubstansvärden som kan vara bra att ha koll på:
- Gräs innehåller ofta bara omkring 15-20% ts och omkring 80 % vatten.
- Inplastat vallfoder, som hösilage eller ensilage, kan innehålla väldigt olika mängd ts och vatten, men det man köper till hästar innehåller ofta någonstans mellan 40-60% ts och resten vatten. Det betyder till exempel att 3 kilo av två olika grovfoder ofta innehåller väldigt olika mängd näring och vatten.
- Torrt hö bör ha minst 84% ts och max 16% vatten för att inte mögla eller få dålig hygienisk kvalitet vid lagring.
- Halm har oftast 85-90 % ts eller mer, vilket är nödvändigt för att det inte ska mögla, få dålig hygienisk kvalitet och vara olämpligt som strömedel eller foder till hästar.
Viktiga kvoter att hålla koll på
För att kroppens ämnesomsättning och uppbyggnad ska fungera så bra som möjligt så bör balansen mellan olika näringsämnen vara väl anpassad till hästens behov. Man tittar särskilt på balansen mellan protein och energi, och kalcium och fosfor.
Protein och energi
För att täcka underhållsbehovet av protein och energi för vuxna hästar som tränar på en nivå som motsvarar de flesta hobbyhästar, bör kvoten mellan smältbart råprotein (smb rp) och omsättbar energi (MJ) i grovfoder vara ca 6 g smb rp/MJ, medan unghästar och digivande ston behöver 8–10 g smb rp/MJ. Underskott av protein i grovfodret är vanligt och kan bli kostsamt då man inte kan kompensera med energi för att ge hästen goda förutsättningar för att sätta muskler och hålla kroppen i god kondition.
Kalcium och fosfor
Innehåll av mineraler i grovfoder är beroende av både jordmån där grödan växt och vilka växtsorter man har på sin vall. Balansen mellan kalcium och fosfor är viktig för skelettets uppbyggnad och hållbarhet. Mängden kalcium varierar mer än fosfor mellan olika foderpartier, och kvoten dem mellan (kalcium/fosfor) ska helst ligga mellan 1,2-1,8. Kvoter uppemot 6 kan vara ok så länge dagligt behov av fosfor uppfylls. Man väljer mineralfoder att komplettera med utifrån om grovfodret är rikt på kalcium- eller fosfor.
Olika typer av grovfoder
De vanligaste typerna av grovfoder är hö, hösilage och ensilage. Hö har lågt vatteninnehåll, och brukar vara relativt smidigt att hantera i mindre balar men är känsligt för fukt och kräver en torr lagringsplats. Hösilage och ensilage plastas in i runda eller fyrkantiga balar, de innehåller mer vatten än hö och det är viktigt att de förvaras så att det inte går hål på plasten. Näringsinnehållet i de olika fodersorterna varierar mer beroende på växtsorter, skördetidpunkt och lagring, än om det är inplastat eller ej.
Halm innehåller ofta relativt låga nivåer av både energi och protein, och kan med fördel användas för att spä ut ett grovfoder som har högt näringsinnehåll och om man behöver öka på tuggtiden utan att tillföra alltför mycket näring och inte vill att hästen ska gå upp i vikt. Oavsett om man använder halm som strömedel eller fodermedel är det viktigt att den har god hygienisk kvalitet och inte dammar, luktar illa eller är missfärgad.
Kraftfoder
Kraftfoder är ett samlingsnamn på koncentrerade fodermedel som innehåller olika mängd av vissa näringsämnen. Det används som kompletterande pusselbitar när grovfodret inte innehåller tillräckligt mycket näringsämnen eller om hästen inte vill eller orkar äta tillräckligt stor mängd grovfoder för att täcka sitt dagliga behov. Det är klokt att sträva efter att välja ett grovfoder som motsvarar hästens behov väl, så att man kan ge gott om grovfoder och slipper ge kraftfoder. Kraftfoder är både dyrt och kan leda till rubbningar i fodersmältningen, övervikt eller fång. Det finns inget som säger att vissa hästar behöver kraftfoder, utan det är alltid beroende på näringsinnehållet och smakligheten på grovfodret.
Det finns både kraftfoder som består av rena råvaror, som spannmål (havre, korn), potatisprotein eller soja, och sammansatta blandningar med många olika ingredienser. Kraftfoder finns i olika utföranden, till exempel hel eller krossad säd, müsli, pellets, slitsade bitar eller pulver. Pelleterat foder ska blötläggas för att undvika foderstrupsförstoppning.
Kompletteringsfoder och tillskott
Om grovfodret inte uppfyller hästens behov behöver man komplettera foderstaten med det som saknas. Då mineralsammansättningen i grovfoder sällan är komplett, behöver man så gott som alltid ge ett mineralfoder. Det är bra att välja ett mineralfoder producerat för svenska förhållanden, särskilt eftersom vi i Sverige har selenfattiga jordar och därför behöver det alltid tillsättas. När man väljer mineralfoder, så utgår man oftast från balansen mellan kalcium och fosfor i grovfodret och det finns flera olika färdiga mineralfoder som fungerar fint. Ofta saknas det tillräckligt med protein i grovfodret, och då behöver man tillsätta protein, som t.ex. lucern eller soja. Precis som kraftfoder ska tillskott alltid ges baserat på analyser av grovfodret och hästens specifika behov. Överdosering av mineraler och vitaminer kan vara skadligt, därför bör man följa rekommenderade doser och rådfråga foderexpert vid osäkerhet.
Vatten och salt
Rent och friskt vatten är en förutsättning för hästens hälsa. En vuxen häst som väger 500 kilo dricker normalt 25–50 liter vatten per dag, beroende på foder, aktivitet och temperatur. Vid varmt väder eller om hästen tränar hårt, kan den svettas så mycket som 15 liter per timme och förlorar då mycket vätska och elektrolyter (salter). Salt är viktigt för hästens vätskebalans, eftersom en häst som har saltbrist inte känner törst lika bra och då riskerar att bli uttorkad och få kolik eller organsvikt. Det bästa är att ge löst salt i fodret, för att veta hur mycket hästen får i sig, men man kan också ge hästen tillgång till saltsten i boxen eller hagen.
Det är viktigt att hästen har god tillgång på rent, friskt och lagom tempererat vatten. Hästar tycker oftast bäst om att dricka från en lite större vattenspegel, och om man använder vattenkoppar ska flödet helst inte understiga 8l/minut. Hästar kan ha väldigt egen smak när det gäller vatten, och om man har svårt att få sin häst att dricka tillräckligt kan det vara värt att smaksätta vattnet med till exempel äppeljuice, melass, mentol, kryddor eller lite salt. Vissa hästar tycker om kallt och andra ljummet vatten, man får prova sig fram.
Foderbyten och balans mellan näringsämnen
Hästens fodersmältningsapparat är känslig för snabba foderbyten och obalanser. Det är viktigt att hålla koll så att foderstatens totala innehåll av olika näringsämnen från grovfoder och eventuella kraftfoder och tillskott inte överskrider rekommenderade mängder. Förutom att det kan leda till övervikt, så kan särskilt vissa mineraler och vitaminer bli giftiga om man ger för mycket, och balanserna dem emellan påverkar upptag och hur bra hästens kropp mår. Det är ofta svårt eller omöjligt att se på en häst om den lider brist på någon vitamin eller mineral, innan bristen pågått så pass länge att det lett till en sjuklig förändring som ibland kan vara svår att få bukt med.
Hullbedömning
För att kunna beräkna hästens foderstat, och hålla koll på att allt stämmer, så är det bra att hålla kontinuerlig koll på hästens hull och kroppsbyggnad. Det finns olika sätt att bedöma hästens hull, men ett sätt som används ofta är Hennekes niogradiga skala där man bedömer hästens kroppsliga kondition och fettmängd. Det är viktigt att känna ordentligt på sin häst när man gör hullbedömning, inte bara titta, och det kan vara bra att ta hjälp av någon annan för att bedöma sin häst eftersom man lätt blir en smula hemmablind.
Praktiska råd vid utfodring
- Analysera alltid grovfodret för att få korrekt bild av dess näringsinnehåll.
- Ge alltid minst 1,5-2 kg ts / 100 kg kroppsvikt och dag.
- Välj ett mineralfoder som passar grovfodret och hästens behov.
- Ge bara kraftfoder och andra tillskott om hästen behöver det.
- Fördela foderintaget jämnt över flera mål per dygn för att främja god mag-tarmfunktion.
- Undvik snabba foderbyten – introducera nytt foder successivt under minst 1–2 veckor.
- Observera hästens hull, beteende och hälsa regelbundet och justera foderstaten vid behov.
