Ridrädsla efter olycka - psykologisk hantering

Hej!

Vad fint att du delar med dig och berättar om din rädsla. Många, faktiskt de flesta inom hästsporten, behöver bemöta och hantera rädslor ibland. Att uppleva rädsla är helt naturligt och vi hanterar stora djur, där vi i en olycka skulle kunna skada oss allvarligt. Att ha respekt för det är sunt och ibland är rädslan faktiskt funktionell för oss - den får oss att tänka till vilket kan hjälpa oss att tänka oss för i situationer som vi kan t.ex. hantera säkrare. Men ibland blir rädslan ett hinder som gör att vi går runt och mår dåligt, inte kan vara närvarande i stunden eller uppskatta tid med våra hästar.

Det låter i ditt fall som att rädslan triggats efter en olycka? Blir lite nyfiken på om du hittills provat något för att hantera rädslan, om något särskilt fungerat?

Det finns flera sätt att arbeta med sina rädslor. Att ta professionell hjälp kan absolut vara en väg, men för många kan man arbeta på egen hand med stöttning av familj/vänner/tränare. Att vara ärlig inför sig själv och att berätta för någon om din rädsla är första steget - och där är du redan på god väg!

Gällande arbetet med rädslan pratar man som du nämner ofta om att utmana rädslor och utsätta sig för det som skrämmer. Det viktiga jag vill påminna om där är att det inte handlar om att exponera sig själv för skrämmande situationer i sig, utan att man genom situationerna, till exempel att rida ut, exponerar sig för sin rädsla - alltså känslan. Målet med det är att bli mindre rädd för rädslan och successivt hjälpa hjärnan att förstå att dessa situationer, som triggar rädslan, inte var farliga. Vi tror ofta att vi behöver bli av med all rädsla för att kunna rida. En viktig lärdom för många är att man kan ta sin rädsla i handen och rida TROTS att något skrämmer. Och successivt blir ofta rädslan allt mindre ju mer man möter den.

Det kommer ge sig, ge det lite tid och var snäll mot dig själv på vägen 💞 Stort lycka till! 🌸